|
|
Duellen i Kristianopel
Vi vrider tillbaka klockan till år 1677. Sverige låg i brinnande krig med ärkefienden Danmark. De kylslagna fälten utanför Kristianopels befästning strax söder om Kalmar beslöjades av en tät dimma, när översten och kommendanten Henrik Ulfvenklou i tidig gryning mötte sin yttersta dom. Men inte av fiendehand, utan av en f d regementskamrat, översten och sedermera greven Gustaf Tungel.
De båda regementskamraterna hade råkat i dispyt om Ulfvenklous
uppgivande av Kristianstads fästning året innan, och Ulfvenklou blev, citat: "av överste Tungel i vredesmod eftersatter och överfallen av bara övermod och hämndgirighet med tvänne kulor dödsskjuten, så att han på tredje dygnet måste sätta livet till".
Henrik Ulfvenklou (1636-1677)
Målning av David Klöcker Ehrenstrahl
Kung Karl X Gustaf hade under 1650-talets framgångsrika krig mot ärkefienden Danmark lyckats vinna Skåne, Blekinge m m till stormakten Sverige. När Karl X Gustaf hastigt dog av lunginflammation 1660 blev sonen Karl XI hyllad som kung. Men eftersom han bara var fyra år styrdes Sverige av en förmyndarregering bestående av änkedrottningen och riksråden (se Mattias Björnklou) fram till myndighetsdagen 1672 (17 år).
Denna förmyndarregering var inte intresserad av att kriga med sina grannländer utan misskötte armén och flottan ganska grovt. Hösten 1676 var läget mycket allvarligt för Sverige. Karl XI var nu myndig kung och Danmark ville gärna återerövra sina förlorade landsdelar.
Vi hade haft flera motgångar i Tyskland. Gotland hade i slutet av april ockuperats av danskarna. Den 27:e juni 1676 landsteg dessa vid Ystad. Den danska auktionen mot Ystad var emellertid en diversionsmanöver, en väldigt framgångsrik sådan. Kung Karl XI började sina trupprörelser för att möta angreppet där, men ganska snart blev det uppenbart att huvudanfallet skulle sättas in i väster. En dansk armé på drygt 15 000 man gick utan att möta svenskt motstånd iland strax utanför Landskrona, som var nordens modernaste fästning. Huvudarmén hos Karl XI var liten, endast omkring 3 000 man.
Det fanns inget annat att göra för kungen än att man sina begränsade styrkor slå till reträtt i riktning mot Kristianstad.
Efter flottans katastrof i juni, då bl a regalskeppet Kronan gick till botten utanför Öland, tycktes Karl XI nu stå inför en armékatastrof. Utan att möta något motstånd intog danskarna Helsingborg och Ängelholm. Trots en stark besättning och goda förråd kapitulerade fästningen. Det skulle komma att stå fästningens befälhavare Peter Hästesko dyrt. Han dömdes till döden för feghet och han arkebuserades.
Karl XI som knappt var 20 år fyllda, fick sitt elddop vid Kristianstad. Danska armén var i antågande och för att skydda staden hade kommendanten i Kristianstad, Henrik Ulfvenklou, låtit delvis förstöra Långebro över Helgeå. Karl XI hade beslutat att förstärka garnisonen, men på grund av den förstörda bron tvingades han gå över Helgeå norr om staden vid Torsebro. På motsatta sidan ån fanns ett danskt dragonkompani i en redutt. Karl XI gick i spetsen för den första svenska truppavdelning som tog sig över och ledde själv anfallet mot dragonerna, som drevs iväg med åtskillga förluster.
Karl XI gav Henrik Ulfvenklou en hård vidräkning för att han - som kungen menade i onödan - förstört bron. Om han inte gjort detta menade sig Karl XI utan svårighet ha kunnat totalt krossa dragonavdelningen.
Den 10 augusti inledde kung Kristian V av Danmark en belägring av Kristianstad. Henrik var av annat starkare virke än Hästesko och andra kommendanter som kapitulerat tidigare. Fästningen var stark, med bastioner, redutter, pallisader och en bred vallgrav. Det fanns dock en ödesdiger svaghet. Under en längre tid hade det rått torka och vallgravarna hade mycket lite vatten, så lite att det inte erbjöd några svårigheter att vada över dem. Stormningen inleddes på natten mellan den 14 och 15 augusti, och efter utomordentligt hårda strider nedkämpades det svenska motståndet och fästningen erövrades. Över hälften av den svenska besättningen stupade. Återstoden togs som fångar, bland dem Henrik. Under tre timmar utsattes staden för systematisk plundring - en inte ovanlig belöning för en stormande, segerrik armé.
"Kongl. Maj:tz wår Allernådigste Konung och Herres troe Man och Öfwerste öffwer Smålands Regemente till foot, den Edle och Wälborne Herr Hinric Wulfklou, Herre till Hijlkolax, Björnö och Nöbble, föddes i Stockholm Anno 1636 den 21 Aprilis, döder i Calmar den 16 februari Anno 1677."
Efter den ödesdigra duellen i Kristianopel fördes Henrik Ulfvenklou döende till Kalmar, där han avled den 16 februari. Liket transporterades sedan ut till Björnö slott, som var i hans ägo, och där stod det på grund av de oroliga tiderna, dålig ekonomi och mycket annat, obegravt i en kylig jordkällare i över ett år. Änkan fru Margareta Björnklou skrev ett brev till Karl XI och bad att "till ett äretecken några stycken av vallen avlossas, när liket i jorden insättes". Från Krigskollegium i Stockholm skickades en skrivelse 1678-02-23 att "vid salig Wulfklous begravning lossas 4 sexpundiga stycken dubbel svensk lösen efter vanligheten, men krutet bekostar änkefrun".
Henriks namnteckning på ett brev daterat i
Kalmar 1674-05-23, till greve Magnus
Gabriel de la Gardie.
<< |
