Henrik Ulfvenklou

Björnö bebyggdes omkring 1600 till säteri av Carl Oxenstierna. Detta blev därefter medelpunkten för ett redan färdigställt storgods, som ännu 1632 omfattade mer än ett tjugotal hemman. Det hela ärvdes av sonen Erik Oxenstierna, vars son Carl
Oxenstierna mot ersättning i Finland bortbytte egendomen 1669-04-03 till Henrik Ulfvenklou. Slottet utökades med Sandslät, Rövareberg, Gransmåla, Flatekärr och Remmaremåla. På 1670-talet tillkom ytterligare gårdar som tidigare ägts av Bengt Bagge, samt gårdar i Ryssby socken genom byte med kronan, till vilken samtidigt avstods bland annat Svartingstorp och Bäck.

Vid tiden för Henriks död brändes Björnö av danskarna, men 1680 fanns här åter en träbyggnad, 40 alnar lång och 12 alnar bred samt timrad 8 varv i höjd, som innehöll en sal och fyra kamrar, och som omgavs av en stor trädgård. Änkan fru Margareta Björnklou brukade med egen avel själva sätesgården, vars åkerareal utgjorde 22 tunnland.

Henrik Ulfvenklou blev student i Uppsala 1653 i juli och studerade där bl a matematik och fortifikation för professor Bengt Hedraeus. Så småningom gjorde han resor till Holland och Frankrike och blev efter hemkomsten till Sverige generalkvartermästarelöjtn vid greve Per Brahes armé 1657; ingenjör på stat vid Fortifikationen 1663-05-23; kapten vid Närke-Värmlands reg 1663-07-21 till 1665-12-09 och samtidigt generalkvartermästarelöjtn i Stockholm 1663-06-04 samt i Kalmar 1664-04-07. Fick överstelöjtn karaktär 1665-04-26; blev överstelöjtn vid Tavastehus läns reg 1665-12-09 och vid Kalmar reg 1667-03-27 med kaptenslön och bibehållande av lön som regementskvartermästarelöjtn. Överste och chef för Kalmar reg 1674-03-27; kommendant i Kristianstad 1676-07-21.

Kung Karl X Gustaf hade under 1650-talets framgångsrika krig mot ärkefienden Danmark lyckats vinna Skåne, Blekinge m m till stormakten Sverige. När Karl X Gustaf hastigt dog av lunginflammation 1660 blev sonen Karl XI hyllad som kung. Men eftersom han bara var fyra år styrdes Sverige av en förmyndarregering bestående av änkedrottningen och riksråden (se Mattias Björnklou längre ner) fram till myndighetsdagen 1672 (17 år).

Denna förmyndarregering var inte intresserad av att kriga med sina grannländer utan misskötte armén och flottan ganska grovt. Hösten 1676 var läget mycket allvarligt för Sverige. Karl XI var nu myndig kung och Danmark ville gärna återerövra sina förlorade landsdelar.

Vi hade haft flera motgångar i Tyskland. Gotland hade i slutet av april ockuperats av danskarna. Den 27:e juni 1676 landsteg dessa vid Ystad. Den danska auktionen mot Ystad var emellertid en diversionsmanöver, en väldigt framgångsrik sådan. Kung Karl XI började sina trupprörelser för att möta angreppet där, men ganska snart blev det uppenbart att huvudanfallet skulle sättas in i väster. En dansk armé på drygt 15 000 man gick utan att möta svenskt motstånd iland strax utanför Landskrona, som var nordens modernaste fästning. Huvudarmén hos Karl XI var liten, endast omkring 3 000 man.
Det fanns inget annat att göra för kungen än att man sina begränsade styrkor slå till reträtt i riktning mot Kristianstad.
Efter flottans katastrof i juni, då bl a regalskeppet Kronan gick till botten utanför Öland, tycktes Karl XI nu stå inför en armékatastrof. Utan att möta något motstånd intog danskarna Helsingborg och Ängelholm. Trots en stark besättning och goda förråd kapitulerade fästningen. Det skulle komma att stå fästningens befälhavare Peter Hästesko dyrt. Han dömdes till döden för feghet och han arkebuserades.

Karl XI som knappt var 20 år fyllda, fick sitt elddop vid Kristianstad. Danska armén var i antågande och för att skydda staden hade kommendanten i Kristianstad, Henrik Ulfvenklou, låtit delvis förstöra Långebro över Helgeå. Karl XI hade beslutat att förstärka garnisonen, men på grund av den förstörda bron tvingades han gå över Helgeå norr om staden vid Torsebro. På motsatta sidan ån fanns ett danskt dragonkompani i en redutt. Karl XI gick i spetsen för den första svenska truppavdelning som tog sig över och ledde själv anfallet mot dragonerna, som drevs iväg med åtskillga förluster.
Karl XI gav Henrik Ulfvenklou en hård vidräkning för att han - som kungen menade i onödan - förstört bron. Om han inte gjort detta menade sig Karl XI utan svårighet ha kunnat totalt krossa dragonavdelningen.

Den 10 augusti inledde kung Kristian V av Danmark en belägring av Kristianstad. Henrik var av annat starkare virke än Hästesko och andra kommendanter som kapitulerat tidigare. Fästningen var stark, med bastioner, redutter, pallisader och en bred vallgrav. Det fanns dock en ödesdiger svaghet. Under en längre tid hade det rått torka och vallgravarna hade mycket lite vatten, så lite att det inte erbjöd några svårigheter att vada över dem. Stormningen inleddes på natten mellan den 14 och 15 augusti, och efter utomordentligt hårda strider nedkämpades det svenska motståndet och fästningen erövrades. Över hälften av den svenska besättningen stupade. Återstoden togs som fångar, bland dem Henrik. Under tre timmar utsattes staden för systematisk plundring - en inte ovanlig belöning för en stormande, segerrik armé.

Henrik utväxlades och återvände till Kalmar. I Kalmar ställde han sig till landshövding Gyllenstiernas förfogande vid ordnandet av ortsförsvaret i en kritisk situation. I Kalmar gick man i stor fruktan för en fientlig attack från de framryckande danskarna. Något danskt anfall på Kalmar ägde inte rum detta år, men längre fram på hösten bestämde Karl XI från sitt kvarter vid byn Syllinge i Halland, att riksrådet Ebbe Ulfeld med Kalmar läns allmoge skulle bryta in i Blekinge. Till Ulfelds förfogande ställdes landshövding Gyllenstierna och överste Ulfvenklou.
Ulfvenklou hade i mitten av oktober några häraders allmoge samlad i Mörlunda för att delge den kungens planer. Men bönderna vägrade lyda order, och landshövding Gyllenstierna måste själv ta itu med dem. Han lyckades visserligen för stunden "bringa dem i gott humör", men de visade sedan ringa försvars- och ännu mindre anfallslust. Detta i förening med annat bidrog till att Ulfelds företag mot Blekinge blev fördröjt och delvis förfelat.

På nyåret 1677 befann sig överste Henrik Ulfvenklou på nytt i Kalmar. Minnet av hans motgång vid Kristianstad förföljde honom, och hans nuvarande overksamhet var en plåga för honom. I ett långt brev till Karl XI beklagade Ulfvenklou, att han på grund av ett oblitt öde inte fått bevista kungens "bepriseligste förrättningar. Jag som här i obscuro sitter", skrev han bl a: "till E.K.M av sin höga nåd behagar mig ifrån min captivitet förlossa, kan inte låta mina tankar vila, utan stadigt arbeta uti det, som förmenar mig kunna bevisa min Zéle till E.K.M:s tjänst.". Denna "Zéle", nitälskan, bestod i ett detaljerat förslag till extra krigsskatt, vilken han skickade till kungen.

Ett annat utlopp för sitt verksamhetsbegär fann Ulfvenklou genom att delta i det infall, som riksrådet Johan Gyllenstierna i slutet av januari gjorde i Blekinge för att inta snapphanarnas stödjepunkter där, Kristianopel och Karlshamn. Gyllenstierna framryckte med "några hundra soldater och ett par tusen Mörebönder" mot Kristianopel, vars fästning den 14 februari började beskjutas.
Den 22 februari tvingades fästningens kommendant kapitulera, varefter Johan Gyllenstierna lät rasera fästningsverken.

I Kristianopel, vars försvarsverk Henrik Ulfvenklou förtjänstfullt lett ett decennium tidigare, fick han den 13 februari 1677 sin yttersta dom, men inte av fiendehand, utan av en f d regementskamrat, från Närke-Värmlands reg överste Gustaf Tungel, sedan 1676 kommendant i Kalmar. De båda överstarna råkade under ett dryckeslag i tvist angående Ulfvenklous kapitulation av Kristianstad 1676, och Ulfvenklou blev "av överste Tungel i vredesmod eftersatter och överfallen av bara övermod och hämndgirighet med tvänne kulor dödsskjuten, så att han på tredje dygnet måste sätta livet till".
Ulfvenklou fördes döende till Kalmar, där han avled den 16 februari. Liket transporterades sedan ut till Björnö slott, som varit i hans ägo sedan 1669, och där stod det obegravt över ett år.

Detta berodde på de oroliga tiderna, dålig ekonomi och mycket annat. Änkan fru Björnklou skrev ett brev till Karl XI och bad att "till ett äretecken några stycken av vallen avlossas, när liket i jorden insättes". Från Krigskollegium i Stockholm skickades en skrivelse 1678-02-23 att "vid salig Wulfklous begravning lossas 4 sexpundiga stycken dubbel svensk lösen efter vanligheten, men krutet bekostar änkefrun".

Henrik Ulfvenklou gravsattes senare i Åby kyrka, nära Björnö, i ett med kyrkan sammanhängande gravkapell. En kopparplåt på kistan meddelade i vacker inskription hans namn, titlar, egendomar samt födelsedag och dödsdag. På kistan fanns dessutom framställda krigiska emblem, såsom korslagda svärd, kanoner mm.