Släkten Stenfeldts stamgods var Stora Möckhult som ligger i Fliseryds sn. Georg Stenfelt ägde hela byn Möckhult. Efter dennes död styckades säteriet upp mellan ättlingarna mer och mer för varje generation. Under 1800-talet sålde Stenfeltarna kontinuerligt hemmansdelar till oskylda för att under århundradets senare del vara borta ur byn. Om man räknar kvinnolinjen så finns det med säkerhet än idag åtminstone en hemmansdel i byn som gått i samma släkt sedan Georg Stenfelts dagar.I 1728 års mantalslängd stöter vi för första gången på namnet Stenfelt i Möckhults historia. Detta namn som kom att bli synonymt med byn under generationer därefter. Längden som är daterad den 3 december 1727 anger nämligen ’Kapten Stenfelt’ som boende på säteriet. Georg Stenfelt, som han hette, var gammal karolin, av tyskt ursprung, men troligen uppvuxen i Malmö där fadern var sockerbagare. När han dyker upp i Möckhult är han redan pensionerad krigare med lång karriär på Europas slagfält bakom sig. Han var lärkonstapel vid artilleriet och volontär vid livgardet redan år 1700 samt fältväbel vid samma garde från 1709. Som sådan blev han samma år fången vid Poltava. Han lyckades dock friköpa sig och hemkom året därpå.
Befordringsgången fortsatte då han 1712 blev löjtnant vid västra skånska infanteriregementet. Samma år gifte sig den 34-årige borgarsonen med den blott 16 år gamla östgötska adelsjungfrun Elsa Charlotta Stråle af Sjöared. Hon var så högättad att hon t o m räknade landsfadern Gustav Vasa bland sina förfäder. Efter ytterligare några års tjänst blir Georg kapten vid grenadjärbataljonen och bevistar som sådan det norska fälttåget under vilket kungen stupar och det svenska stormaktsväldet faller. Samtidigt begär han enligt i Riksarkivet bevarade handlingar att bli adlad, främst med hänvisning till att han då kan överta hustruns skattefria arvegods, något som han formellt inte kunde göra som ofrälse.
Ett år senare erhåller han den slutgiltiga bekräftelsen på sitt livsverk då han i november adlas och introduceras på Riddarhuset. Efter att 1722 ha tagit avsked från sin krigstjänst uppehåller han sig några år hos hustruns släkt i Östergötland och i Jönköpingstrakten innan han någon gång under 1727 bosätter sig på Möckhult där han sedan bor till sin död 1758. Trots den stora ålderskillnaden dör hustrun före honom. Bouppteckningen 1755 anger parets jordinnehav till sätesgården Möckhult med de tre torpen Gräsgöl, Kurrebo och Ekelund, sammanlagt värderad till 3000 daler silvermynt, 3/8 frälsehemman Gökhult (800 daler) samt ¼ frälsehemman Gällnebo (500 daler). Tio barn, varav två dog i späd ålder, gjorde dock att ekonomin tidvis var mycket ansträngd. I ett intyg från 1738 bekräftar kyrkoherden i Döderhult och ett antal andra trovärdiga personer att kapten Stenfelts ekonomiska situation var mycket ansträngd.
Källa: Möckhults byalag
Vapenbeskrivning:
. . . En sköld i tväran fördelt uti tvenne lika delar, af hvilka det öfre fältet är rödt, hvaruti ses en sköld af silfver emillan tvenne piiluddar af samma metall, och det nedre fältet af gull, hvaruti ligga tre blå stenar. Ofvan på skölden står en öppen tornerhielm, öfver hvilken ses en silfver molett ofvan på ett hane hufvud emillan tvenne fanor, hvaraf den högra är af gull och den vänstra blå, blifvandes krantsen och löfvärket af gull, silfver, blått och rödt, aldeles som detta vapn här afmålat står. . . .
Källa: Riddarhuset - www.riddarhuset.se