Ethelred II 'den ofärdige' av England

Ethelred tillträdde tronen i tioårsåldern efter faderns, kung Edgars död och det följande mordet på halvbrodern Edvard Martyren. Den engelska formen på tillnamnet Den rådville är The Unready, ett ord som idag betyder den som inte är redo, men som på gammalengelska betyder den som saknar råd, vilket är en ordlek på namnet Ethelred som betyder den som har ett gott råd.

Ethelred fick åtminstone sexton barn från två äktenskap. Hans första äktenskap var med med Ælfgifu, dotter till Thored, ålderman av Northumbria och det andra, från 1002, med Emma av Normandie, som skulle bli gammelfaster till Vilhelm Erövraren som senare skulle använda detta släktskap för sitt tronanspråk.

England hade upplevt en lång fredsperiod efter återerövringen av Danelagen under första delen av 900-talet. Ethelred stod dock 991 inför den största vikingaflotta sedan Guthrums "sommararmé" ett århundrade tidigare. Flottan leddes av Olaf Tryggvasson. Efter nederlag i slaget vid Maldon lyckades Ethelred nå en överenskommelse med Olaf som återvände till Norge och därmed hade han köpt sig tid, men det kom flera vikingaräder. Han lyckades att hålla dem borta, men i många fall blev han tvungen att göra så som sina föregångare och köpa sig fri, något som kom att kallas danegäld.

Ethelred beordrade en massaker på danskar bosatta i England 13 november 1002, vilket ledde till att Sven Tveskägg inledde en serie fälttåg för att erövra England, något han lyckades med. Dock dog han endast fem veckor efter sin seger.

Ethelred flydde till Normandie 1013 för att söka skydd hos sin svågers son Robert av Normandie då Sven Tveskägg erövrade England. Han kunde dock återkomma till England och dess tron i februari 1014 efter Sven Tveskäggs död. Ethelred dog 23 april 1016 i London där han begravdes. Han efterträddes av sin son Edmund II av England.