De la Gardie, Pontus, 1520-1585, krigare, friherre, riksråd. Fadern, Jacques Scorperier var köpman i den franska staden Caunes nära Carcasonne och gränsen mot Spanien. Sitt nya namn hämtade den företagsamme köpmanssonen Pontus från en egendom i närheten, La Gardie.Pontus var född i det sydfranska landskapet Languedoc och skall ha varit munk i ett franskt kloster. Men han fanns i svensk tjänst från 1565; han hade varit i dansk sold i nordiska sjuårskriget men blivit krigsfånge när svenskarna erövrade Varberg 1565, och som var vanligt vid denna tid bytte han sida utan betänkligheter och gjorde en lysande karriär i Sverige.
De la Gardie satsade på hertigarna i deras uppror mot Erik XIV, och blev så en av Johan III:s betrodda medhjälpare. Han blev friherre 1571 och fick då gården Ekholmen utanför Enköping.
Pontus utförde bl.a. flera viktiga diplomatiska uppdrag och var i början av 1580-talet ledare för den svenska krigföringen mot Ryssland. 1580 intog hans trupper Kexholm och året därpå stormades Narva i Estland.
Med sin lysande militära begåvning spelade de la Gardie en viktig roll för uppbyggnaden av det svenska Östersjöväldet. Han vann ryktbarhet som befälhavare över de svenska trupperna i Finland i kriget mot tsar Ivan den förskräcklige.
Efter förhandlingar i Pliusa om stillestånd i kriget 1585 färdades Pontus och 17 andra passagerare med båt till Narva den 5 november. Båten kantrade och den giktbrutne krigsöversten drunknade i floden Narovas kalla vatten, strax utanför Narva.
Pontus de la Gardie var gift med Johan III:s utomäktenskapliga dotter Sofia Gyllenhielm. Mitt under vigselakten på nyåret 1580 i Vadstena klosterkyrka störtade en läktare ned och krossade många gäster, vilket trogna lutheraner såg som ett Guds straff, eftersom vigseln skedde efter katolsk ritual i närvaro av jesuitordens höge sekreterare Antonio Possevino.