Karl (Charlemagne) 'den store' av Frankerna
Kejsare över Karolingerriket från år 800. Blev högst 72 år.
| Far: | Pippin 'den lille' av Frankerna (714 - 768) | |||
|---|---|---|---|---|
| Mor: | Bertrada av Leon (720 - 783) | |||
| Född: | 742 Ingelheim, Tyskland 1) | |
|---|---|---|
| Död: | 814-01-28 Aachen, Tyskland 1) |
Familj med Hildegard av Vinzgau (758 - 783)
| Vigsel: | 771 Aix-la-Chapelle (Aachen, Tyskland) 1) |
|---|
| Barn: |
|---|
| Ludvig I 'den fromme' av Frankerna (778 - 840) |
| Noteringar |
|---|
| Sin största makt och utbredning fick det frankiska riket, som hade sitt centrum i norra Frankrike och det tyska Rhenlandet, under Karl den stores regering. Från början av sin bana förde Karl en realistisk och slagkraftig politik. Sitt första krigståg riktade han mot langobarderna, vars kung, Desiderius, råkat i strid med påven. Karl erövrade huvudstaden Pavia och utplånade langobardernas rike, de försvann ur historien och Karl lät år 774 i Pavia kröna sig med den langobardiska järnkronan till 'frankernas och langobardernas' kung. Karl 'den store' kom även att framstå som en kulturell ledare, han anknöt sig till den gamla romerska kulturen och verkade för en andlig renässans i sitt rike och kejsarens residensort Aachen blev ett intellektuellt centrum. Källa: Den svenska historien, Bonnier Lexikon Karl 'den store' kröntes till romersk kejsare av påven Leo III på juldagen år 800. Kröningen ägde rum i Peterskyrkan i Rom och innebar en bekräftelse på att det västromerska riket hade återuppstått, om också i annan skepnad och med sin tyngdpunkt i Nordvästeuropa snarare än i Rom - sitt residens förlade ju Karl 'den store' till Aachen. Denna stad finns fortfarande kvar och ligger i våra dagar väster om Köln i Västtyskland. De första vikingarna landade i Akvitanien år 799. Det ökade hotet från vikingarnas plundringståg omkring år 800 tvingade Karl den store, frankernas härskare, att låta upprätta en rad befästningsverk såsom Esesfeldt när Neumünster längs den nordöstliga gränsen av det frankiska väldet. Trots detta förblev nordsjökusten lika vidöppen för vikingarnas anfall som tidigare, och sedermera kom de frankiska härskarna i högre grad att lita till diplomatin. Karl den store (på franska Charlemagne), 742-814, frankisk och longobardisk kung, romersk kejsare, son till Pippin den lille, vilken han efterträdde som frankernas kung 768 tillsammans med brodern Karloman. Efter dennes död 771 blev han ensam härskare. Han gjorde sig till herre över longobarderna i norra Italien år 774, och år 795 erövrade han området mellan Pyreneerna och Ebro. I öster utvidgade han riket till Elbe, och nuvarande Österrike blev gränsmark mot avarer och vender, vilkas attacker han avvärjde. Sålunda skapade han förutsättningar för de germanska stammarnas enande och för uppkomsten av en tysk nationalitet. Hans rike var jämförligt med det tidigare västromerska, och juldagen år 800 lät han i Rom kröna sig till kejsare av påven Leo III. För att hålla samman riket skapade han ett effektivt förvaltningssystem. De självständiga hertigarnas makt bröts, och hertigdömena uppdelades i mindre grev- och markgrevskap. De lokala ämbetsmännen tillsattes av särskilda inspektörer, s.k. missi, från centralkansliet. Han framstår som medeltidens störste härskargestalt. Hans person är känd framför allt genom en levnadsteckning av hans släkting Eginhard, men han figurerar också som hjälte i andra skrifter, framför allt i den franska Rolandssången från 1100-talet. Karl begravdes i Aachen och kanoniserades 1165. |
| Källor | |
|---|---|
| 1) | Wikipedia - Den Fria Encyklopedin |
 |
<< Startsida
Skapad av MinSläkt 3.6
(Oregistrerad programkopia)