Gustaf Axelsson Banér

Han tog senare Sigismunds parti mot hertig Karl. Efter slaget vid Stångebro utlämnades han jämte de andra riksråden till hertig Karl, som lovade, "att de på en fri riksdag skulle dömas efter Sveriges lag, i kejserliga, kungliga och furstliga sändebuds närvaro, utan att dessförinnan något ondt skulle dem vederfaras". Gustaf Banér fick i sex dygn vara hos sin hustru, som på Segersjö nedkommit med en son, men inspärrades sedan på Gripsholm, där han varken fick träffa eller brevväxla med någon av sina anhöriga. I mars månad 1600 fördes han till Linköping. Domen över de anklagade rådsherrarna blev en dödsdom. Efter domen fick hustrur och barn till de dödsdömda, att efter ett års skilsmässa få träffa de dömda männen och fäderna. Gustav Banérs dotter Sigrid Banér har i sin dagbok skildrat det sista mötet med sin far. Till barnen hade han sagt: "Kära barn. Det är så handlat mot mig, att jag intet arv lämnar Eder, men jag beder Eder, att när I hören mitt namn, så skola I för min skull aldrig slå neder Edra ögon". När han tog farväl av min arma mor, skriver Sigrid, "så skedde det med sådana ynkliga ord och klagan, som jag icke kan minnas rätta ordaformen på, men alla i rummet gräto, både vänner och fiender".