Sten Sture d. y, född 1493, död 1520, riksföreståndare 1512-1520.Redan i tonåren ledde Sten Sture med framgång militära uppdrag i faderns kamp mot kung Hans. Vid faderns död satte han sig i besittning av dennes slottslän och vann allmogen på sin sida. Härigenom kunde han manöverera ut rådets kandidat i riksföreståndarvalet - Erik Trolle.
Han tillhörde släkten Natt och Dag men antog namnet Sture och anslöt också till den tidigare förda sturepolitiken- en allians av allmoge, bergsmän och borgare mot rådsaristokratin. Hans styre kan karaktäriseras som "folklig diktatur". Sten Sture lät avsätta oppositionens ledare, ärkebiskop Gustav Trolle, och riva dennes borg Stäket. För detta blev han och hans anhängare bannlysta av påven.
Den nye unionskungen Kristian II:s invasion stoppades i slaget vid Brännkyrka 1518. Kristian återkom 1520 genom Halland och i slaget på Åsundens is vid Bogesund den 20 januari sårades Sten Sture svårt- han fick ett ben avslaget av en kanonkula - och avled några dagar senare, den 3 februari, på Mälarens is under transporten hem till Stockholm.
I samband med Stockholms blodbad senare samma år lät Kristian gräva upp Sten Stures lik och bränna det tillsammans med övriga avrättade personer.
Den ljusa bild av Sten Sture som propagandan framvisat har föga motsvarighet med verkligheten. Han var en hänsynslös maktmänniska.
(Källa: Lars-Ove Larsson - Vem är vem i Sveriges historia)