Född på 1050-talet, troligen son till en östgötahövding Kol, som kan ha varit kung Sverker den gamles farfarsfarfar och själv möjligen sonson till den i den isländska Njalssagan omnämnde sjökonungen Sverker Kol ( Sörkver Karl ) på 1070-talet gift med en dotter till kung Stenkil.Sveakung mellan ca 1084 och ca 1087. Den kung som valdes av avgudadyrkarna sedan den kristne kung Inge fördrivits. Enligt Hervararsagan var han sveakung i tre år. När Inge med sin ringa här från Västergötland omringade Svens hus tidigt en morgon dräptes Sven omedelbart.
Blot-Sven var den siste hedniske kungen och hans fall markerar kristendomens slutliga seger i Sverige. Han kan även ha varit stamfader till den Sverkerska ätten.
Det finns olika traditioner rörande Sverkerättens ursprung: Enligt tradition, som bygger på Olof Dahlins "Svea Rikes Historia" 1750, fanns vid 1000-talets början en jarl i Götaland, som hette Walgöter (hundheden). Han fick sönerna Kettil och Totil.
Kettil (okristen) sägs ha varit jarl över Kind i Östergötland och skall vara gravlagd i en hög vid Kettilstads kyrka på hedniskt vis. Enligt denna tradition ska Kettil ha haft en dotter, Mö, som giftes bort med Inge d ä, för att han skulle stärka banden mellan släkterna och för att han skulle få större makt. I brudgåva av sin far fick hon förmodligen ett flertal gårdar runt Vreta Kloster. Totil ska ha haft sonen Sven (Blot-Sven). Enligt Kettiltraditionen skulle Mö och Blot-Sven således vara kusiner. Vi vet att Inge d ä och Blot-Sven så småningom blev svågrar, och för att detta skulle kunnat ske måste Inge i så fall ha haft en syster som gifte sig med Blot-Sven.