Erik Segersäll

När Erik 'Segersäll' skilt sig från Sigrid 'Storråda' gav han henne styret över Götland (det vill säga troligen Västergötland), säger skalden Odd Snorresson. Samma uppgift finns också i den så kallade legendariska sagan om den norske kungen Olaf 'den helige' Haraldsson och i Ingvar 'den vittfarnes' saga. I den förstnämnda sägs det dessutom att hon och hennes son Emunde regerade över en del av landet medan hennes son Olof 'Skötkonung' regerade över den andra. Varför Erik skulle ha givit Sigrid just Västergötland framgår inte av de knapphändiga källorna. Men Snorre lämnar i sin mer utförliga saga om Olaf 'den helige' en uppgift som styrker hennes anknytning till landskapet och som dessutom kan tyda på att hon haft sina rötter där; hon var syster till Ulf, far till Ragnvald Jarl, alltså den Ragnvald, som var hövding i Västergötland då Sigvat skald kom hösten år 1018. Jarlen skulle då ha varit Sigrids brorson och därmed kusin till Olof 'Skötkonung'.
(Källa: Svitjod sid 168, Mats G. Larsson

I sagorna kan vi kanske skönja en del av den process, som ledde till att Västergötland kom att ingå i svearnas välde; en process som kan ha byggt på äktenskapsförbindelser och i vilken Erik 'Segersäll' åter framstår som mannen bakom verket. Men kanske var det i så fall hans son Olof som ärvde hövdingadömet i de bägge landsdelarna - Svitjod efter sin far och Västergötland efter sin mor Sigrid 'Storråda'. Och när Olof sedan fördrevs från sitt fäderneärvda rike tog han sin tillflykt till det landskap han ärvt på mödernet.
Källa: Svitjod sid 168, Mats G. Larsson

Mot slutet av 900-talet regerades svearna av kung Erik 'Segersäll', vars historiska existens till skillnad från föregångarnas är oomkullrunkeligt säker. Han sägs ha erövrat Danmark och mottagit dopet där. Likväl är det knappast på dessa gärningar som hans berömmelse vilar. Hans namn har gått till eftervärlden framför allt genom historien om hans brorson Styrbjörn 'den starke' och det sagoomsusade slaget på Fyrisvall cirka 983. Styrbjörn hade allierat sig med den danske kungen Harald 'Blåtand' i syfte att med våld tilltvinga sig makten i sveariket och utrustade till den ändan en ofantlig flotta, som förstärkt med tvåhundra danska skepp seglade till Uppsverige och löpte in i Mälaren. Kommen till Flottsund vid Fyrisåns mynning lät Styrbjörn bränna alla sina skepp för att hindra all återvändo och tvinga sig och sitt folk att segra eller dö, men vid denna syn vände danskarna om hem och lämnade Styrbjörn i sticket. Han förlorade emellertid inte modet utan drog med sina Jomsvikingar norrut mot Uppsala, och på slätten Fyrisvall mötte han kung Erik som visade sig vara väl förberedd, ty vid underrättelsen om Styrbjörns annalkande hade han låtit mobilisera alla vapenföra män i sitt rike genom pilbud som sändes ut över hela landet. På Fyrisvall utbröt nu ett väldigt slag som varade i tre dygn och vars alla skiften utmålas omständligt av sagan. Slutet på det hela blev att Styrbjörn stupade och Erik vann en fullständig seger, varför han framgent kallades Segersäll. Adam av Bremen säger att han sedan vände sina vapen mot de tillintetgjorda angriparnas hemländer och lade dessa under sin spira.
Källa: Alf Henriksson