Uppfostrades troligen i Norge, där han föddes. Uppträder i Sverige första gången 1318-09-20, då han beseglar sin moster Ingegärd Svantepolksdotters brev. Nämns även 1319 då han förpantade jord i Östby till Klara kloster i Stockholm och tillsammans med sin hustru donerade jord i Skede, Ununge sn i Uppland till samma kloster.Riksråd möjligen redan 1319 och säkert 1320. Dubbades till riddare 1322. Fick 1343 eller året därpå Blekinge och Lister av kung Magnus på tre år mot en årlig avgift. Uppträder sista gången 1348-06-04 och var tydligen död 1349-02-02. Begravdes i Skara domkyrka.
Källa: ÄSF del I s.4b
Knut Folkesson, son av Folke Algotsson och den rövade Ingrid Svantepolksdotter, gifte sig före 1319 med Margareta, dotter av Torgils Knutsson. Han synes ha varit rådsherre med titel väpnare 1320, riddare 1323. Ständigt vid Magnus Erikssons hov, förefaller han att ha varit en av Birgittas bittraste antagonister. Enligt en anteckning i Kungliga bibliotekets exemplar av »Vita Brynolphi» är det han, som avses, då Birgitta talar om »sin huvudfiende», som »slog vatten över Kristi brud, då hon gick på en trång gata». På grund därav antar man ock, att det är K., som avses, då Birgitta i Skara domkyrkauppröres av att den helige Brynolf, vars grav låg nära K:s, skall ligga på en ringare plats, än han borde. Enligt berättelse av ett vittne i Brynolfsprocessen skall en ande ha uppenbarat sig och klandrat, att Brynolf låg bredvid Knut »det där smutsiga svinet». Någon större politisk roll torde K. icke ha spelat förrän omkr. 1343, då han fick Blekinge i förläning på tre år. Han synes ha avlidit 1348, i varje fall före 1351, enligt Birgitta av näsblod.
Källa: SBL