År 1966 firade Polen sitt 1000-års jubileum; den händelse man då utgick från var att landets förste kung, Mieszko I år 966 med sitt folk antog kristendomen. Redan under senare delen av 800-talet hade piasterna hävdat sig som den ledande hövdingasläkten bland polanerna - den västslaviska stam som dominerade den del av det nuvarande centrala Polen som kallas Storpolen (Wielkopolska) och områdena kring floden Warta. Ättens stamgods låg i Gniezno.Under vikingatiden befann sig den polska staten ofta i konflikt med den tyska grannen i väster och samtidigt förekom problem med separatism inom landet.
Sedan den del av östersjökusten som ligger mellan floderna Oder i V och Weichsel i Ö under Mieszko I:s tid kommit under polsk överhöghet och staden Gdansk anlagts, uppstod helt naturligt också kontakter med de skandinaviska folken. Detta avspeglas inte minst i de i Norden funna silverskatterna" som visat sig innehålla många västslaviska smycken. Också öarna Usedom och Wolin ingick i det polska området. Av betydelse är det härvid att man konstaterat att det i handelsplatsen på Wolin fanns ett betydande inslag av skandinaver och att skandinaviska gravar förekommer på flera andra ställen inom kustområdet.
Med Wolin har man velat identifiera sagans Jomsborg, där sveakungen Erik Segersälls brorson Styrbjörn Starke var hövding.
Kung Erik Segersäll själv var gift med en slavisk prinsessa, Gunhild, dotter till Mieszko I, vilket visar att kontakter mellan skandinaver och polacker inte heller var ovanliga i samhällets toppskikt.
Källa: Vikingatidens ABC