Omnämnd första gången 1283-07-13 såsom deltagare i det stormannamöte, som Magnus Ladulås sammankallat till Hälgö, och var redan då riddare.Tre år senare (22 maj 1286) bevistade han ett nytt sådant möte i Stockholm; först 11 september 1288 omtalas han uttryckligen som riksråd. Efter konung Magnus död tog han del i förmyndarstyrelsen för den unge Birger Magnusson. Sedan Birger själv tillträtt regeringen, verkar Ture lång tid framåt ha stått i gunst hos denne. Han blev sålunda (senast 1310) konungens kammarmästare - en av de första med denna titel i våra hävder - och i brev av
1313 och 1315 framträden han som lagman i Tiohärads lagsaga.
En brytning tycks dock ha uppstått mellan konungen och hans förtroendeman. I alla händelser har konung Birger någon tid före sitt fall besatt kammarmästareämbetet med en annan person. Även från lagmansposten blev Ture enledigad.
Ture deltog i den unge Magnus Erikssons val till konung 1319-07-08 och bevistade sedan flitigt rådsmötena under den nya regimen åren 1320-1322. Sistnämnda år inträdde han i den mot änkehertiginnan Ingeborg riktade stormannakonfederationen i Skara 20 juli, men därefter försvinner hans namn ur källorna, och 1327 omtalas han som död.
Var Ture haft sin sätesgård, är fullständigt obekant, men då han vid flera tillfällen beseglar brev som är utfärdade i Kalmar, är det inte uteslutet att redan han har ägt Kråkerum, som i varje fall år 1343 var i ättens besittning.