|
|
Frälsegårdarna i Misterhults socken
Misterhults socken ligger i Tunaläns härad i mellersta Kalmar län och består till större delen av djupa skogar och bergsplatåer, insprängd som en kil i det småländska kustlandskapet mellan de mer välodlade, öppna och gamla kulturbygderna Tjust i norr och Kalmarslätten i söder. Misterhult är en av de största socknarna i södra och mellersta Sverige (39081 ha).
Misterhults hembygdsgård. Foto Mattias Loman 2004
Fram till år 1521 fanns i princip ingen frälsejord i Misterhults socken. De flesta jordegendomarna tillhörde kronan. I den äldsta bevarade jordeboken över Misterhult upprättad 1543, finns inga självägande bönder, bara landbor som arrenderade sin jord. Vid seklets mitt hade trots allt ca 13% av kronans jordegendomar övergått till frälse, ägd av Görvel Fadersdotter [Sparre]. Vid hennes död 1605 återgick hennes egendomar åter till kronan. Men redan 1607 förlänades de till krigaren Per Mikaelsson, som 1610 adlades med namnet Hammarskjöld. Han blev stamfader för den ärbara ätt som kom att bygga upp ett mycket ansenligt godskomplex i Stranda och Tunaläns härader, och under mycket lång tid var den helt dominerande familjen i dessa trakter (Per var farfars farfars farfars farfar till FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld).
Stenbro från 1700-talet vid Virvhult. Foto Mattias Loman 2004
I Misterhults socken ligger åkrar och tegar utspridda och följer smala, naturliga dalar. Dessa omramas av breda, bergiga skogsplatåer. Det här var inget åtråvärt mål för skövlande fiender. Det var långt mellan gårdarna och lätt att förirra sig i skogen. Fienden föredrog istället trakterna kring Kalmar och Gamlebyviken, där befolkningen var större och där man kunde tränga in i landet lättare från havet.
Därför hittar man inga slott eller borgar i Misterhults-trakten, och de högadliga ätterna slog sig inte heller ner här. De skaffade sig antingen genom köp, förpantning eller genom förläningar från kungen jordegendomar i de bördigare norra eller södra delarna av Kalmar län.
Exvis den legendariske jorddrotten på 1300-talet Bo Jonsson [Grip], som praktiskt taget var herre över hela det småländska kustområdet, med särskilt stark ställning i Tjust. På Fågelvik i Tjust huserade även Karl Knutsson [Bonde], och senare ätten Gyllenstierna.
Den urgamla ryktbara Bielkeätten hade sitt stamgods under senmedeltiden i trakten av Mönsterås med Kråkerum som sätesgård. Rikskanslern Axel Oxenstierna ägde på 1600-talet stora områden i Södra Möre härad (han var greve av Södermöre). Men även släkterna Sture och Vasa hade ansenliga jordagods i denna del.
Det var först i början av 1600-talet storhetstiden kom för adelssäterierna i Misterhults socken, när utmärkande krigare fick förläningar av kunden. Då var Tunaläns skogstrakter lämpliga resurser att dela ut. En av de största jordägarna i socknen blev med andra ord Per Mikaelsson Hammarskjöld. Men även de nyadlade släkterna Hellenstierna, Freidenfelt, Zelow, Stråle af Ekna, Breitholtz, Ekenberg och Nordenskjöld kom att spela en stor roll i socknen. De har inte ristat in sina namn bland de främsta i Sveriges historia, som de stora jorddrottarna i norra och södra Kalmar län, utan fick mer karaktären av storbönder, som inte alltför sällan hade ett nära förhållande till allmogen.
Misterhults socken är snarare en herrgårdsbygd än en slottsbygd.
Här nedan följer en meny över socknens största gårdar, samt släktutredningar över släkterna som har bott där genom tiderna. Det gäller att hålla tungan rätt i mun, för släktrelationerna är stundtals trassliga. Men det är oerhört intressant att följa hur gårdarna genom giftermål och arv har kommit i de olika släkternas ägo. Allt material är sammanställt av mig Mattias Loman under våren 2005 och reviderat vintern 2009.
|
